tisdag 22 maj 2018

Kontraster i vardagen - Summering av min resa

Ibland är det skönt att få uppleva kontraster i den annars lite smått grådaskiga vardagen. I helgen har jag verkligen fått göra just det. I söndags befann jag mig i ett underbart pulserande Stockholm och gick på ett klassiskt fotbollsderby. Bland dryga trettiotusen andra vilda fotbollsfans kände jag mig ändå förvånansvärt hemmastadd, trots att det är väldigt långt bort från min vanliga vardag. 

Jag har drömt om att få gå på ett Stockholmsderby i många år. Sen den dagen jag började följa med Hammarby så har jag vetat att det är något alldeles speciellt med derbyn. När jag nu fyllde jämna 30 år så kände jag att det var nu som jag skulle förverkliga mina drömmar, och bestämde mig för att köpa biljett och resa dit. Jag kände en stor förväntan veckorna före jag skulle ge mig av på livs resa, och alla förväntningar infriades.

Min resa började från Karleby, där jag hoppade på bussen ner mot Åbo. Jag valde buss före tåg den här gången, främst för att det var förmånligare men också därför att jag ville ha lite omväxling. Bussresan gick smidigt och plötsligt var jag redan framme i Åbo. Där hade jag ett antal timmar att döda innan jag traskade vidare mot hamnen och färjan som skulle ta mig över havet mot Sveriges huvudstad. Vädret var somrigt och härligt så en promenad längs Aura å kändes som en självklarhet. Jag har aldrig tyckt om Åbo, men har aldrig heller upplevt staden på det sättet jag gjorde i lördags. Jag fick en aningen ljusare bild av Åbo efter min promenad mot hamnen, och det var inte alls svårt att hitta rätt heller. Jag kan konstatera en sak; Åbo är en riktig sommarstad. Jag tror inte den är så rolig på vintern, men vilken stad är väl det?

Ombord på färjan blev det hockey-VM och några öl. Det kunde ha funnits värre saker att fördriva tiden med, om vi säger så. Efter matchen så kände jag att det nog var klokast att söka mig till min hytt för att förhoppningsvis få några timmars vila innan vi anlände till Stockholm. Det tog inte lång tid före jag somnat efter att jag lagt huvudet på kudden, och det nästa jag minns är att klockan ringde. Det betydde att vi närmade oss land på andra sidan havet. Vi hade kommit till Stockholm, äntligen!

Stockholm


Jag träffade en gammal bekant från trakten på båten, som även han skulle gå på Stockholmsderbyt. Vi bestämde oss för att umgås på stan innan matchen, och det gjorde resan lättare på flera sätt. Min sociala fobi gör att jag inte kan känna mig sådär väldigt trygg om jag är helt ensam någonstans, men om jag är med någon jag känner så går det betydligt bättre. Dagen i Stockholm började med en promenad in mot dom centrala delarna av stan. Där hittade vi ett perfekt cafe att äta vår frukost på, och fördriva tiden på. 

Drottninggatan



Vi hade nämligen hela 8 timmar på oss i Stockholm innan fotbollsmatchen började. Cafeet vi besökte låg på Drottninggatan, exakt där det fruktansvärda terrordådet skedde för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det kändes konstigt och overkligt när jag tänkte tillbaka på alla scener och bilder som jag såg den dagen det hände. "Tänk om jag hade suttit här den dagen" var en tanke jag tänkte som gav mig rysningar i hela kroppen. Terror är hemskt men vi måste fortsätta våga resa och leva vår liv som innan, och inte låta våra rädslor vinna. Att vara mer uppmärksam nu än tidigare är förstås en självklarhet, och jag kom på mig själv flera gånger under dagen i Stockholm när jag tänkte på just det.

Timmarna gick och vi bestämde oss att vi nog skulle börja söka oss mot Södermalm så småningom. Vi valde kanske inte den rakaste och smidigaste vägen dit, utan vi hamnade på Norra Mälarstrand och gick hela vägen ut till Västerbron. Jag har alltid velat gå på Norra Mälarstrand så för min del gjorde det absolut ingenting att vi tog en lång omväg den här gången. Både Södra och Norra Mälarstrand är otroligt fina att promenera på, och utsikten från Västerbron var inte pjåkig den heller. Det enda negativa var att mina fötter höll på att ge upp, och hälarna blev allt mer uppnötta och svullna. 

Vy från Västerbron


Smärtan i mina fötter glömde jag bort mer och mer i takt med att vi närmade oss hjärtat av Södermalm, Medborgarplatsen! Klockan hade inte hunnit bli 11 på förmiddagen, men det började redan synas allt mer grönvita färger på Söders gator. Det kändes i luften att det här inte var vilken vanlig söndag som helst, det här var dagen då Allsvenskans två bästa lag för tillfället skulle mötas i det hetaste Stockholmsderbyt i mannaminne. Jag kunde fortfarande inte förstå att illa jag faktiskt skulle få uppleva det på plats.

Klockan närmade sig med stormsteg 15:00 och matchstart. Vi hade tyvärr fått biljetter på olika sektioner så vi kunde inte umgås under matchens gång, och bestämde istället var vi skulle träffas efteråt. Att hitta varann bland trettiotusen människor som alls går åt samma håll är inte det lättaste, så vi kom överens om en exakt plats där vi sedan möttes.

Utanför Söderstadion innan match


Hur ska jag förklara vad jag upplevde väl inne på Söderstadion då? Det var helt fantastiskt, och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att trycket var så galet som det faktiskt var. Jag har sett hundratals Bajenmatcher på tv och sett klipp av klacken på Youtube, så jag visste ändå på förhand att det skulle vars stämning i världsklass. Men det slog ändå alla mina fantasier med hästlängder! När två lika stora klackar börjar tävla med varandra om vem som kan uppnå högst decibel så är resultatet en obeskrivlig ljudnivå. Jag tror jag hade ståpäls i 90 minuter, och jag kunde absolut inte prata efteråt. Den var oavbruten sång i hela 90 minuter, och pausen mellan halvlekarna kom väldigt lägligt. Jag har aldrig varit med om något så mäktigt, och fastän domaren avgjorde det hela med att döma en felaktig straff åt AIK, så kommer jag aldrig att glömma den dagen.

Lilla jag mitt i Bajenklacken


Saknaden till Rasmus och sambon växte, och det var skönt att kliva på färjan hemåt igen. Även denna gång utlovades det hockey-VM och ett par kalla öl. Finalen mellan Sverige och Schweiz blev en svängig och härlig drabbning som tyvärr även den avgjordes på straffar, och Sverige fick fira guld för andra året i rad. Väl i Åbo tog jag tåget hem och när jag kom hem så ville jag hitta på något med familjen så fort jag bara kunde. Det var skönt att se dom igen, mina älsklingar. Det är sådana här gånger jag inser hur mycket dom betyder för mig.

Hejdå Stockholm!



Vi ville alla göra något spontant och mysigt tillsammans, och bestämde oss att sätta oss i bilen och åka till Seljes. Det är en lite pärla vid en fin sjö, mitt ute i skogen. Där finns en badstrand, lekplats för barnen och massa fina små stugor som man kan hyra. Förut fanns det även en restaurang där, men det finns ingen som driver den för tillfället, vilket är lite synd med tanke på läget. Det var helt otroligt skönt och fint där! Det blev en ordentlig kontrast till det jag hade upplevt dagen innan, och det precis så jag vill leva mitt liv. Jag har utmanat många av mina rädslor dessa dagar, och känner att jag blev starkare av att göra den här resan.

Panorama Seljes

Om ett par veckor får jag äntligen åka på en liten semesterresa med hela familjen. Då blir det en weekend i Kuortane, och det ska bli såå mysigt! Vi behöver verkligen få göra något speciellt ihop.

Mot nya destinationer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Hur känns det att vara utmattad?

Det har gått över 8 år sedan jag för allra första gången kom i kontakt med utmattningsdepression och allt vad det innebär. Jag hade fått ...