fredag 15 juni 2018

Konsten att vara människa

Nej, det här inlägget kommer inte att ge dig några konkreta svar på gåtan hur du ska vara för att anses som en bra människa. Det är en gåta som blir allt svårare att lösa, och pressen ökar varje dag på oss. Vi ska helst ha ett fint jobb, vara glad och pigg, ha underbara ungar som alltid lyder, ha ett fint hus, ha jättemånga vänner och bekanta som man ofta socialiserar med.

När du är på ditt fina jobb så får du absolut inte klaga utan ska jobba på med ett leende och en hög energi, och när jobbdagen är slut ska du åka hem och fortsätta vara glad och pigg. Där hemma ska du helst ha ett par projekt på gång som du kan börja jobba med samma sekund som du är hemma. Du måste ju också hinna leka med barnen, fixa mat, klippa gräsmattan, tvätta bilen och tvätta kläderna där emellan. När du väl är klar med alla måsten så måste du natta barnen och helst själv lägga dig inte allt för sent, för att pigg vakna upp tidigt nästa morgon igen och starta om rumban.

Ja, listan kan göras hur lång som helst och många mår säkerligen väldigt dåligt över stressen att man måste va den där "perfekta människan". Men varför har det ytliga blivit så viktigt för så många? Det känns som att allt fler människor ser på livet som en enda stor tävling, där man måste hinna med så mycket man bara kan och orkar, ofta även mer än man orkar. Det viktigaste är att man alltid är aningen duktigare och lyckligare än grannen, sen får det kosta vad det vill. Och hälsan är inget som man varken har tid eller ork att tänka på desto mer. Det gäller att gasa på och bita ihop och absolut inte känna eller visa några tecken på att man skulle besitta några känslor. Den perfekta människan har helt enkelt inte tid att må dåligt, det passar sig inte alls.

Vad blir man då om man inte orkar med några av dessa kriterier som ställs på oss för att få beskrivas som en bra eller perfekt människa? Jag har inte ett eget fint hus. Jag har inget jobb för tillfället för jag orkar inte med det. Jag har en dålig ekonomi. Jag orkar inte mera än att göra det absolut viktigaste. Jag har inga vänner. Jag känner mig utmattad och trött för det mesta, men jag kämpar ändå för att vara den bästa pappan jag kan vara med mina förutsättningar. Jag är inte den typiskt duktiga och starka mannen som man helst ska vara i Österbotten för att få någon som helst respekt. Betyder det här att jag är en sämre människa och mindre värd i andras ögon? Det känns absolut så ibland, och det finns personer som visar det utan att säga rakt ut att dom tycker det. Jag känner även själv ibland att jag inte är lika mycket värd som andra, därför att jag inte bidrar med mycket alls till samhället och därför att jag har en psykisk ohälsa som stoppat mig från mycket. Det känns inte alls bra, och det är något som jag mår dåligt över varje dag.

Varför måste vi hålla på så här? Skulle det inte vara betydligt lättare att skita i alla krav och måsten och fokusera på att leva våra egna liv på ett sätt som gör att vi verkligen mår bra. Vad är det för vits att försöka måla upp en perfekt fasad utåt som skriker att du är duktig och stark, när du i själva verket mår så dåligt på insidan att du kraschar vilken dag som helst? Om vi ska vara helt ärliga så är det ingen annan än du själv som bryr sig om hur mycket du orkar med eller hur många projekt du har på gång. Det som syns är när du väl kraschar, och då finns det ingen som tackar dig för det du trodde du orkade med före det. Så skit i kraven och måsten och börja leva istället.

Lev livet för dig själv.

5 kommentarer:

Populära inlägg

Hur känns det att vara utmattad?

Det har gått över 8 år sedan jag för allra första gången kom i kontakt med utmattningsdepression och allt vad det innebär. Jag hade fått ...