måndag 4 juni 2018

Utbränd av livet

Håller jag på att bli utbränd eller galen? Det är frågan jag ställer mig själv denna morgon. Som jag redan tidigare nämnt så har jag blivit löjligt tankspridd och glömsk på sistone. Jag måste för säkerhets skull kolla så att jag inte har glömt eller tappat bort något typ hela tiden och det skrämmer mig en aning. Det händer nästan dagligen att jag söker efter nån pryl som jag vet med mig att jag har haft för inte så länge sen, men ändå är den plötsligt spårlöst försvunnen. Vad är det som händer?

Utöver min otroliga glömskhet så har jag även märkt av andra symptomer som ökad ångest, ökad trötthet och en allmän lågmäldhet. Alla dessa symptomer är klara varningssignaler på att en människa håller på att bränna ut sig eller gå in i väggen. Men kan svaret på min tankspriddhet verkligen vara så enkel? Jag har varit utbränd ett antal gånger innan, så jag vet ju hur det brukar kännas och med den vetskapen så måste jag medge att det tyder på det. Men hur kan han bli utbränd som bara sitter hemma på dagarna, tänker ni? Nu ät det ju inte riktigt så att jag bars sitter hemma och inte gör något, utan jag lever med en daglig stress över en massa olika saker. Livet i sig räcket för min del mer än väl för att bränna ut mig.

Det har varit lite för mycket intryck i vardagen på sistone och det börjar kännas nu. Det började egentligen efter min stockholmsresa. Jag kom hem och kände en tomhet över att den fina upplevelsen hade tagit slut alldeles för snabbt. Sedan kom en vecka där ångesten tog över helt efter att jag hade fört Rasmus till dagiset. Han blev jätteledsen när när jag lämnade honom och åkte därifrån. Det tog jag väldigt hårt och anklagade mig själv för att vara en dålig pappa. Det tog hela veckan för att någorlunda komma igen efter den ångesten, och jag kände mig utmattad flera dagar efteråt.

Lägg då till den stress och press jag sätter på mig själv att dagligen leverera något vettigt på min blogg/hemsida/sociala medier. Förstå mig rätt nu, jag älskar att blogga och hålla på med allt runtom det, men jag har en förmåga att alltid lägga ribban på en alldeles för hög nivå. När jag har mina dagar som är bra och när jag är inne i en manisk period så kommer jag på nya ideer och projekt, och till slut kanske jag har för många bollar i luften. Jag har t.ex. vid sidan om bloggandet, hemsidan och mina sociala medier även hunnit med att skriva en hel del på mitt utkast till min blivande bok som jag drömmer om att få göra. Ja, ni hör ju själva. Det är nog antagligen så att jag håller på att bränna ut mig själv, och att vardagen tar kål på mig just nu. Det är dags att ta ett steg tillbaka, och välja att prioritera några saker medan jag låter några pausa ett tag.

Jag kommer att fortsätta blogga och uppdatera mina sociala medier som vanligt, men hemsidan och boken får nog ta en liten vila nu ett tag. Det är skönt att kunna konstatera att jag nog känner mig själv och min kropp bättre än jag någonsin har gjort förut. Den vetskapen räddar mig ifrån att köra totalt in i väggen. Ta hand om er och kom ihåg att lyssna på varningssignalerna och ta dom på allvar.

Ibland måste man ta ett steg tillbaka.

1 kommentar:

  1. Jag hade också utmattningsdepression för 15 år sen .det tog 4 år innan jag kom igen.Idag vil jag att livet bara ska i sin vanliga takt men det gör ju inte det alltid.Då gör jag medicinsk yoga det hjälpte mig att komma igen att lära mig andas Hoppas det ordnar sig för dig

    SvaraRadera

Populära inlägg

Hur känns det att vara utmattad?

Det har gått över 8 år sedan jag för allra första gången kom i kontakt med utmattningsdepression och allt vad det innebär. Jag hade fått ...