fredag 27 september 2019

Hur mycket är ett människoliv värt, egentligen?

Kärleken och livet, livet och kärleken till det är störst av allt. Ett liv fyllt av kärlek är större än livet i sig självt, och störst av allt är kärleken till livet. Det går att skriva poesi om känslor som berör miljoner, men vad är då allt detta värt när den bistra, tragiska sanningen kryper fram när vi som minst anar det? Vi som trodde att vi bor i ett land och i en del av världen där människovärdet är högre än någon annanstans, och där t.om. dom flesta politiker och beslutsfattare har en någorlunda human syn på livet och tillvaron i stort. Vi inbillade oss själva att vi är skyddade från alla faror och att alla var välkomna här i vårt lilla, glesbebyggda paradis till land. Men så är det ju helt tydligt inte. Sanningen är en helt annan.

Finland är enligt någon fånig omröstning världens lyckligaste land säger dom. Det är ett påstående som klingar aningen fel i mina öron. För när vi varje år får ta del av självmordsstatistiken här i lyckolandet Finland så kan man redan på förhand känna en kraftig obehagskänsla av att den nog inte har gått ner avsevärt mycket, utan att antalet som gått bort i suicid tvärtom förmodligen ökat. Det är tragiskt och så otroligt sorgligt på alla sätt och vis, det tycker vi nog alla. Men det vi inte inser är ju att vi som människor i nutidens moderna samhälle egentligen inte är anpassade att leva och överleva i denna värld fylld av stress, krav, press och mera stress. Våra hjärnor är inte gjorda för att klara av trycket, men dom flesta av oss gör det ändå av någon anledning fastän det känns så jävla omöjligt ibland.
 
Det kan ju också vara så att dom allra flesta av oss som mår dåligt ändå har det så tryggt runtom oss med familj som stöttar osv. att vi ändå orkar ta oss upp till ytan igen. Men dom som inte har någon, dom som inte får någon hjälp. Dom som slutligen inte ser någon utväg. Dom har vi svårt att identifiera oss med och det blir oftast väldigt svårt för oss "medelsvenssons" att ta in allt vad det innebär när någon faktiskt inte orkar mera utan tar den utväg som i stunden känns som den enda som finns kvar. Vi står där helt lamslagna av stundens allvar och frågar oss "varför?" Och som alltid så är den enklaste vägen ut för oss då att bestämma oss för att "hen valde det" eller "det var nog det här hen innerst inne ville". Men vem är vi att bestämma över om en död människa ville eller inte ville dö? Vem har rätten att säga att någon valt att ta sitt liv? Ta en minut att sätta dig in i det hypotetiska scenariot att kanske du rentav har begått självmord. För att du hade kämpat så länge, utan någon som helst framgång. Alla säger nej, ingen vill hjälpa dig men du försöker ändå. "En sista gång" tänker du, en sista gång ska jag ge mitt allt för att komma tillbaka till livet. Jag ska ge allt! Men så kommer det där som gör att droppen liksom rinner över. Det där sista avgörande sveket, motgången som inte fick komma. Då ser du plötsligt ingen väg ut längre. Det enda du känner är att du inte orkar leva. Du vill inte dö, men du vill inte leva heller. Det gör alldeles för ont. När man har kommit till den punkten i livet så är frågan om man ska leva eller inte inget val. Det är bara ett sätt att sluta känna det där hemska inombords och få tyst på allt.
 
Häromdagen hände en tragisk incident i Nykarleby här i Österbotten som i mångt och mycket stycket här innan handlar om. För att sammanfatta det kort så handlade det om en afghansk flykting och ett uteblivet asyltillstånd som ledde till det här fruktansvärda självmordet. Mannen i fråga kom till Finland och Nykarleby för några år sedan, och har sen dess försökt att få rätten att stanna kvar och kunna starta sitt nya liv här. För honom var det som att fly från rena helvetet och landa mitt i paradiset. Han fick jobb och bostad och skötte sitt jobb klanderfritt i 2 år, men ändå fick han se sig själv få avslag på avslag från Migrationsverket. Så är vi då framme vid nutid, några dagar efter att det som inte fick hända gjorde det ändå. Droppen som fick allt att rinna över hände d.v.s. ytterligare ett avslag. Denna gång hade beslutet betytt att han skulle ha blivit utvisad och tvingad att åka hem till det krigshärjade Afghanistan igen. Allt detta för att några beslutsfattare ansåg sig ha rätten att ruinera en annan människas liv. För det gjorde dom. Dom ruinerade inte bara utan dom tog livet ifrån honom. Han fick inte vara kvar i det land som han såg som sitt nya hemland och som en gång verkade vara paradiset på jorden. Men skenet bedrar och detta paradis till land har skördat ytterligare ett helt oskyldigt människoliv.
 
Rapporteringen i medierna runtom i Svenskfinland har varit minst sagt het dom senaste dagarna, och det är fint att det verkligen tas upp till ytan och att dom som bör ställas till svars görs det pä skarpen. Men ändå så lyckas så många journalister göra bort sig, och ofta redan i ingressen. Jag hann läsa 2 rapporteringar om fallet och dessa fanns på några av dom största medierna i Svenskfinland. Dom tog sig båda två rätten att hävda att denna man hade "valt att ta sitt liv". När ska dom lära sig, eller kommer det någonsin hända? Sedan när fick vi rätt att bestämma över om en annan människa ville leva eller dö? Hur kan så många ta det här så för givet och alltid konstatera att det var ett medvetet val när personen i fråga aldrig får chansen att berätta om det faktiskt var ett val eller ej? Men det behövs inga förklaringar för ingen väljer att dö, men ibland vill man inte leva heller. Så vad är då alternativet?
 
Min slutsats är den att ingen människa vill dö, men ibland blir livet för överväldigande för att orka leva det. När man tänker lite närmare på det så är det inte så konstigt att vi känner oss så obekväma och oförberedda på vad livet innebär. För lika lite som någon väljer att dö, så valde ju ingen av oss heller att vi skulle leva till att börja med. Livet och döden är inga val som vi kan välja.
 
Gör om gör rätt, Finland! 

 

2 kommentarer:

  1. Mitt namn Jönsson Björkman, form, Kristianstad (Sverige) Efter 12 års äktenskap har jag och min man varit i den ena gräset tills han äntligen lämnade mig och flyttade till Kalifornien för att vara med en annan kvinna. Jag kände att mitt liv var över och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin far igen. Jag försökte vara stark bara för barnen men jag kunde inte kontrollera de smärta som plågar mitt hjärta, mitt hjärta fylldes av sorg och smärta eftersom jag verkligen var kär i min man. Varje dag och natt tänker jag på honom och önskar alltid att han skulle komma tillbaka till mig, jag var verkligen upprörd och jag behövde hjälp, så jag sökte efter hjälp på nätet och jag stötte på en webbplats som föreslog att Dr Osagiede kan hjälpa till att få tillbaka ex snabbt . Så jag kände att jag skulle prova honom. Jag kontaktade honom och han berättade vad jag skulle göra och jag gjorde det då gjorde han en Love spell för mig. 48 timmar senare ringde min man verkligen till mig och sa till mig att han saknar mig och barnen så mycket, så fantastiskt !! Så det var så han kom tillbaka samma dag, med mycket kärlek och glädje, och han bad om ursäkt för sitt misstag och för den smärta han orsakade mig och barnen. Sedan från och med den dagen var vårt äktenskap nu starkare än hur det var tidigare, allt tack vare Dr Osagiede. han är så kraftfull och jag bestämde mig för att dela min berättelse på internet att Dr. Osagiede verkliga och kraftfulla stava caster som jag alltid kommer att be för att leva länge för att hjälpa sina barn i en tid av problem, om du är här och du behöver din Ex tillbaka eller att din man flyttade till en annan kvinna, gråt inte mer, kontakta den här kraftfulla stavagern nu. Här är hans kontaktmeddelande på: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp på +2349014523836
    eller viber +2349014523836

    SvaraRadera

Populära inlägg

Hur känns det att vara utmattad?

Det har gått över 8 år sedan jag för allra första gången kom i kontakt med utmattningsdepression och allt vad det innebär. Jag hade fått ...