tisdag 1 oktober 2019

Inte tillräckligt sjuk

I Finland klassas utmattningssyndrom fortfarande inte som en sjukdom och om du råkar drabbas av det så har du heller inte rätt till sjukdagpenning över en längre tid. Det betyder alltså att psykisk ohälsa inte tas på allvar och att få ser på det som en "riktig sjukdom", eller som ett godtagbart skäl för att inte jobba. Jag undrar om dom som bestämt det någonsin har kommit nära en utmattning. Vet dom hur jävla slut man är då? Fattar dom att man ibland seriöst undrar om man någonsin mera kommer orka leva ett liv som samhället tycker man borde leva. Har dom en minsta aning om vad det egentligen innebär att som i folkmun så fint kallas att "gå in i väggen" egentligen innebär? Nä, såklart har dom inte en blekaste jävla aning, utan även i detta fallet så är det enbart pengar och framgång som styr. Det enda som räknas är hur mycket man jobbar och vad man tjänar. Hur du sen mår inombords är det ingen som bryr sig om, och när du sen verkligen kraschar så är det svårt att få omgivningen att förstå varför du inte kan jobba, inte kan ta dig upp ur sängen och inte ens orka ta hand om dig själv. Dom kan inte fatta varför du behöver återhämta dig och att en utmattningsdepression kan hålla i väldigt länge. Om samhället fick bestämma så skulle det räcka med ett besök till läkaren som i sin tur ger dig 2 veckors sjukledighet och en antidepressiv medicin i handen. Tänk vilken tur, 2 veckor och sen är problemet ur världen och allt kan återgå till det "normala" igen. Sedan gäller det bara att bita ihop och låtsas som om allting var precis så bra som alla vill att det ska se ut att vara. Så skönt att det finns folk som har lösningen och verkligen kan hjälpa människor när dom sitter där helt nakna och för första gången i livet känner att dom har nått botten. Nää fy fan! Då om någon gång så vill man att den man öppnar sig för verkligen lyssnar och tar in det man har att säga, och inte som den gången det hände för mig. Läkaren frågade några basic frågor av mig innan hon konstaterade att jag borde åka hem och vila i 2 veckor. Det sjukaste var ändå det att hon skrev ut en av dom värsta bensodiazepiner man kan tänka sig, dvs. Xanor. Jag hade alltså aldrig innan sökt hjälp för mitt psykiska mående. Aldrig hade jag fått utskrivet någon antidepressiv medicin eller något liknande, och hon valde att ge mig den värsta av dom alla. Efter 15 minuters snack. Det är fan skandalöst och egentligen borde jag ju ha gjort något, typ hängt ut denna människa som kallade sig för läkare. Som tur var så tog jag aldrig medicinen eftersom jag hade sett hur min mormor gick ner i en avgrund som ledde till döden efter att ha varit beroende av just Xanor. Det var nog min räddning.

Min poäng är ändå den att när någon drabbas av utmattningssyndrom och söker hjälp så är det nog tyvärr fortfarande vanligast att den läkare du kommer till ger dig dom där 2 veckorna och en antidepressiv medicin på köpet. Det är liksom det bästa dom har att komma med. Som att en random medicin plötsligt skulle hjälpa en människa som aldrig förut i livet har känt sig så nere och så värdelös som i den stunden hen sitter där framför den där läkaren som tror sig ha det enkla svaret. Jag skrev faktiskt ett inlägg om det här för en tid sen, och ämnet är fortfarande lika aktuellt. För inget har förändrats. Hur vore det om man kanske pratade lite längre och sakta med säkert kom fram till vad som egentligen skulle vara det bästa för just den här personen. För vissa så är terapi det som gör susen, och det borde vara det absolut första alternativet för alla innan man ens börjar tänka på någon medicin. Om det sen inte ger något märkbart resultat så kanske man kan börja fundera på att lägga till en medicin som liksom jobbar parallellt med terapin. I många fall är det just kombinationen av medicin och terapi som är den gyllene lösningen. Det jag menar är att det är så otroligt individuellt när det kommer till vilken vård som passar vem. Därför är det så synd att det vanliga är att ge en kortvarig sjukledighet, som i mitt fall gav ännu mer ångest, och den där jävla medicinen som ingen har en aning om hur den kommer att fungera. Ett quickfix helt enkelt. Det gör man alltså istället för att prata lite länge med patienten i fråga för att verkligen kunna erbjuda den hjälpen som är den rätta för den specifika personen. Det är för fan människor vi pratar om, inte robotar utan känslor! Den som har "gått in i väggen" borde enligt mig alltid få en länge sjukledighet redan från början och någon form av terapi. Det där med mediciner och sånt kommer i andra hand om ni frågar mig, och jag har ändå rätt så lång och gedigen erfarenhet av ämnet. Om jag hade fått terapi och en längre tids sjukskrivning så hade jag garanterat tagit mig upp ur det svarta hål som hade slukat hela mig på någon hundradels sekund den dagen som allting kom över mig. Jag har alltid varit den som måste få ventilera, tänka dom där djupa tankarna och analysera varje liten bit av mitt liv för att kunna förstå allt och må bra. Vi är alla så olika och när man väl sitter där helt nerbruten och deprimerad så är det så helvetes svårt att få fram vad man egentligen vill. För allt är bara svart just då. Jag skulle ha behövt ha någon som kunde ha pratat för mig, för i det tillståndet hade jag inte förmågan att ta sådana livsviktiga beslut. Man ser inte sånt när allt är svart, och det är kanske svårt att förstå för en utomstående. Man ser fan ingenting, det känns ju som att allt är slut så varför skulle man ens bry sig om vad läkaren säger? Man tackar ja till vad fan som helst.

Så hur fan kan det då vara etiskt rätt att en annan människa får rätten att bestämma över om du är tillräckligt sjuk, eller hur mycket du klarar av att göra eller inte? Det räcker inte ens med att man fått ett utlåtande av sin läkare, som är specialiserad inom området, som beskriver i detalj i vilket tillstånd man befinner sig. Nä för då har en annan myndighet förstås egna läkare som gör sina alldeles eggna bedömningar och beslut, helt utan att ha träffat personen i frågan, och sen får man avslag på sin sjukersättning för att denne "läkare" absolut visste vad som var rätt. Det är så jävla snedvridet och korkat att jag ser rött. För det var precis det som hände mig. Jag hade gått hos min läkare på psykiatriska polikliniken en längre tid och hon hade gett mig ett grundligt utlåtande om att jag absolut inte var i ett skick för att utföra något som helst arbete just då. Det fanns liksom inget att ens diskutera, och jag trodde att det var vattentätt. Men nä, dom lyckades hitta ett kryphål och ansåg att eftersom jag hade fått diagnosen GAD som sidodiagnos så var det inte tillräckligt för att inte kunna jobba. Nämnas kan att mina främsta diagnoser då va Bipolär Sjukdom och en lindrigare depression. Men jag skulle jobba tyckte dom, eller åtminstone inte ha några pengar om jag gick hemma och tyckte synd om mig själv. Hur tror dom att ens mående skulle förbättras av ett sådant beslut. Nä det var ju sant, dom bryr sig inte!

Det finns inget sjukdomstillstånd som lamslår en människa så totalt som utmattningssyndrom. Ändå så klassas det inte som en giltig sjukdom. Hur sjukt är inte det?

1 kommentar:

  1. Mitt namn Jönsson Björkman, form, Kristianstad (Sverige) Efter 12 års äktenskap har jag och min man varit i den ena gräset tills han äntligen lämnade mig och flyttade till Kalifornien för att vara med en annan kvinna. Jag kände att mitt liv var över och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin far igen. Jag försökte vara stark bara för barnen men jag kunde inte kontrollera de smärta som plågar mitt hjärta, mitt hjärta fylldes av sorg och smärta eftersom jag verkligen var kär i min man. Varje dag och natt tänker jag på honom och önskar alltid att han skulle komma tillbaka till mig, jag var verkligen upprörd och jag behövde hjälp, så jag sökte efter hjälp på nätet och jag stötte på en webbplats som föreslog att Dr Osagiede kan hjälpa till att få tillbaka ex snabbt . Så jag kände att jag skulle prova honom. Jag kontaktade honom och han berättade vad jag skulle göra och jag gjorde det då gjorde han en Love spell för mig. 48 timmar senare ringde min man verkligen till mig och sa till mig att han saknar mig och barnen så mycket, så fantastiskt !! Så det var så han kom tillbaka samma dag, med mycket kärlek och glädje, och han bad om ursäkt för sitt misstag och för den smärta han orsakade mig och barnen. Sedan från och med den dagen var vårt äktenskap nu starkare än hur det var tidigare, allt tack vare Dr Osagiede. han är så kraftfull och jag bestämde mig för att dela min berättelse på internet att Dr. Osagiede verkliga och kraftfulla stava caster som jag alltid kommer att be för att leva länge för att hjälpa sina barn i en tid av problem, om du är här och du behöver din Ex tillbaka eller att din man flyttade till en annan kvinna, gråt inte mer, kontakta den här kraftfulla stavagern nu. Här är hans kontaktmeddelande på: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp på +2349014523836
    eller viber +2349014523836

    SvaraRadera

Populära inlägg

Hur känns det att vara utmattad?

Det har gått över 8 år sedan jag för allra första gången kom i kontakt med utmattningsdepression och allt vad det innebär. Jag hade fått ...