torsdag 16 januari 2020

Du ska inte tro att det blir så lätt

Jag får ofta höra att det inte är så lätt att hitta något jobb som man drömmer om. Att det nog vore bäst om jag bara ställde in mig snällt i ledet och gjorde som alla andra, dvs jobba med något man hatar för att man känner sig tvingad att göra det. Men nu råkar det vara så att jag har lyssnat alldeles för länge på vad samhället tycker att jag borde göra. Nu är det dags att gå min egen väg! Jag är helt säker på att jag kommer lyckas med min plan och slutligen jobba med något som jag brinner för och verkligen älskar. Jantelagen är så yesterdays news, även om den fortfarande verkar ha ett stadigt fäste om gemene man i Österbotten. Jag tänker då inte gå efter några pipor eller låta någon bestämma över vilka val jag borde eller inte borde ta i mitt liv mera. Im done with that shit! 

Men varför är det då så att så fort någon sticker ut hakan lite och vågar vara aningen kaxig och tro på sig själv så tar det inte en lång stund innan någon sur gubbe försöker trycka ner en dit man, enligt den typen, hör hemma? "Nog skulle även jag helst göra något jag älskade, men det är inte realistiskt" "Du borde sluta drömma och ta det jobb du kan få, som alla andra" "Du kan ju inte inbilla dig att allt i livet ska vara roligt". Jag frågar bara, VARFÖR? Vem har bestämt att nan måste ogilla sitt jobb, men bita ihop och vara glad för att man har ett? Vad är det för fel med att drömma stort och tro på att man kan bli något annat än en "random" 7-4 jobbare? Det är en attityd som alltid har funnits hos vissa och som nog tyvärr för alltid kommer att finnas kvar.  

Man ska inte sticka ut för mycket, inte tro för mycket om sig själv och absolut inte säga högt va man drömmer om. Nä alla är lugna så länge man går i ledet, biter ihop och mår dåligt av sin jobbsituation livet ut. Sen får man ju en klocka som belöning efter att ha jobbat slut på sig själv i hundra år, så det är ju inte alls bortkastat. Av någon anledning verkar det som att det är finare att vara en osynlig varelse som ger sitt allt för något som man egentligen hatar än att bara skita i det och göra något man verkligen vill göra istället. Jag tycker att det borde vara det motsatta, men det är ju bara jag. Att våga sticka ut ur den jämngråa massan, tro på sig själv och köra sitt eget race är något av det finaste och framför allt modigaste en människa kan göra.  

Det är precis det jag tänker göra.

1 kommentar:

  1. Lycka till, jag tycker oxå som du att det är rätt att sticka ut hakan,att våga och att drömma ! Vill inte trycka ner dig, men ibland måste man ta ett jobb så att man får mat på bordet, medans man fortsätter att sträva mot ett jobb so man vill ha. Livet är offtast inte en rak väg mot lycka. Säger en 57 åring som gått en väldigt krokig väg. Vill oxå säga att ibland kommer de saker emot i livet som man inte kanske planerat, men behöver hoppa på för det för en framåt , man kanske inte förstår det just då. Fortsätt drömma,sträva mot ditt drömjobb...ta chanser när dom kommer och stick ut hakan. Lycka till säger en tant som gått livets svåra skola.p.s det finns alltid människor som försöker trycka ner än, kanske de har drömmar själv de inte eller haft möjlighet eller kraft att förverkliga dem. Ha de gött o lycka till.

    SvaraRadera

Populära inlägg

När orden inte räcker till

Okej, låt oss ta det här från början. Vi är alla olika. Vi ser olika ut, tycker om olika saker, tänker olika, känner olika osv.. Det är e...